När "alla möjligheter i världen" blir "alla krav i världen"

Det pratas mycket om att vi curlar våra ungdomar för mycket. Gör vi det också i skolvärlden?

Här på Åland har vi en omfattande och mångsidig gymnasieskola. Man kan utbilda sig i yrkesämnen med en hel del allmänbildande ämnen också i paketet. Man kan plussa på med gymnasiestudier i kärnämnen, för att få möjlighet att söka till högskola sen. I gymnasiet kan man kombinera en uppsjö av kurser på ett personligt sätt. Friheten är stor, och möjligheterna minst lika stora.

Och jag tänker på att är det dethär som är en del av problemet? Vi vuxna vill så mycket. Vi vill så gärna att våra ungdomar ska få allt det bästa!

Vi glömmer så lätt att man inte alltid kan veta exakt vad man vill "bli när man blir stor". Som det nu är, gör man sina kursval till gymnasiet när man är 16. Likaså väljer man att hoppa på HUTH när man är sexton. Eller vilka kurser man än tar.

Men kan alla dehär möjligheterna börja kännas som krav? Eftersom man kan, så borde man avlägga allt som finns. Man kan känna att man inte är så mycket värd om man inte orkar med allt. Kanske ens föräldrar varken säger eller tycker så, men man kan ändå få en känsla av att man borde vara duktig i allt, för att inte missa några möjligheter sen. Så man plussar på och plussar på i schemat.

Och så "borde" man ju träna också, och vara social, och snygg, och resa och vara världsvan. Ja, och hitta en partner också.

Jamen, vi vuxna har ju redan svårt att se våra begränsningar och veta vad vi egentligen orkar med. Hur kan vi räkna med att våra tonåringar, med mycket mindre livserfarenhet, ska kunna vet när det är dags att dra på bromsen?

Som det nu är finns det ungdomar med stressymptom i gymnasieåldern. Eller ungdomar som tycker att det inte är någon vits att försöka, för de kan ändå inte leva upp till allt. Jag tror att en del av ungdomsillamåendet som det pratas mycket om just nu, kan ha med denhär saken att göra. När "alla möjligheter i världen" blir "alla krav i världen". Så ska vi väl inte ha det?

Vi måste vara tydliga med att: jo man ska jobba hårt. Men också tydliga med att det kan finnas andra alternativa vägar att gå. Det är inte världens undergång om man inte klarar allt på en gång. Och därför behöver vi också kunna erbjuda mera alternativa studievägar än vi gör idag!

För orkar man inte nu, så orkar man kanske sen.

.