måndag 31 augusti 2015

Det behövs korta praktiska yrkesutbildningar

Det måste finnas utbildningsalternativ för alla.

Under årens lopp har de kortare, och utpräglat praktiska utbildningarna så småningom försvunnit, och omvandlats till treåriga gymnasieutbildningar.

Tanken med en gymnasieskola för alla är god. Och upplägget är ambitiöst.  Vi har mångsidiga treåriga utbildning inom många områden. Utbildningarna har gedigen både teoretisk och praktisk grund. Väljer man att satsa extra kan man också läsa högskoleförberedande kurser i kärnämnena. Allt dethär är bra. Men det passar inte alla!

Grundtanken bakom vår yrkesutbildning måste vara att alla ska ha samma möjligheter att skaffa sig en utbildning. Som det nu är har inte alla det, för alla är inte lika. För väldigt många är en treårig gymnasieutbildning bra. Men för en stor grupp ungdomar är en treårig teoribaserad utbildning jättemycket för mycket! Det betyder inte att ungdomarna är lata, omotiverade eller inte vill jobba. Det mest troliga är att de vill både plugga och jobba. Och då måste vi ge dem en möjlighet till det!

Naturligtvis har man mångsidigare möjligheter i yrkeslivet om man utbildar sig till ex både fordonstekniker och chaufför. Men det är helt möjligt att försörja sig enbart som yrkeschaufför. En sån utbildning måste kunna erbjudas våra ungdomar. Och på samma villkor som andra ungdomsutbildningar, dvs gratis.

Och vart försvann Husmodersskolan, utbildning till läkarsekreterare, försäljare, anstaltsbiträde, lantbruksavbytare, familjedagvårdare...? Jag vet att en del utbildningar dyker upp som vuxenutbildningar eller kurser ibland. Men jag tycker att vi behöver kunna erbjuda våra skolungdomar en gedigen utbildning genast efter grundskolan, och en realistisk möjlighet att få jobb i framtiden.

Förutom gymnasieskolan behöver vi också en enbart yrkesutbildande enhet. Vi behöver motiverade och välutbildade ungdomar på arbetsmarknaden!


fredag 28 augusti 2015

Körning i trafik = körkort

Jag vill ännu ta upp en fråga som verkligen berör ALLA, men strängt taget är en skolfråga. Jag tänker på trafiken och moppebilarna. Här har regelverk och utvecklingen i samhället inte hållit riktigt jämna steg. Det finns idag ett moppekort, vilket är bra. Teoridelen är rätt omfattande. Det är också bra. Men det är en god idé just när det gäller traditionella mopeder.

Moppebilar rör sig i allt väsentligt i trafiken som bilar. Bilar med chaufförer som inte har gått i bilskola. Många föräldrar har säkert ”hjärtat i halsgropen” då deras ungdomar ger sig ut med sina första moppebilar i trafiken. Och gissningsvis är många färska chaufförer också litet nervösa. Stolta och glada, men nervösa. För i trafiken rör sig moppebilen metadels, som en bil. Den ser ut som en bil, så medtrafikanter betraktar den som en. En moppebil är inget stadigt och säkert bygge. Handen på hjärtat: hur många har sett skrynkliga moppebilar i trafiken? Och skrynkliga moppebilar betyder kanske också skadade chaufförer.

Jag tror inte att vi mera ”blir av med” moppebilarna. Därför tycker jag att vi i rask orning ändrar på körkortsreglerna så att det finns en grunddel för framförande av fordon i trafiken, som man tar när det är dags att ge sig ut i trafiken på riktigt. Oberoende av om man blir chaufför vid femton eller arton. Och i grunddelen har man med sig en bilskollärare, och tar lektioner i vanlig ordning. Om man avlägger grunddelen vid femton, är saken klar där. Då behöver man inte göra grunddelen igen vid arton, utan kan hoppa in på ett andra skede av körkortet då.

Körkortet ska alltså kopplas ihop med körning i trafiken, och inte med personbil. Nybörjare behöver öva sig. Helst i början, med en bra lärare. För det vet vi alla, att det som man lär sig fel från början är mycket svårare att rätta till än det som blir rätt direkt. Och då känns det ganska konstigt att få en lärare och börja öva sig, när man kanske har kört dagligen i tre år!